Egocentriskt

#3/ Nyårslöften vs nyårsmål

Jaaa, jag erkänner – jag är absolut en sådan tönt som njuter av att filosofera kring språkval såsom skillnaden mellan nyårslöfte och nyårsmål. Detta som troligtvis är en petitess för de allra flesta, kanske främst hos dem som sätter en ouppnåelig dröm för vad som ska åstadkommas under året. Är det året du ska bli miljonär? Eller ska du gå från att aldrig ha tränat i ditt liv till att komma först i ett maraton? Vill du plocka upp en gitarr för första gången och kliva upp på scen med Slash?

Om du, liksom jag, kan erkänna att alla ovannämnda exempel är fruktansvärt ogenomtänkta sådana, så kan vi påbörja en diskussion om distinktionen mellan löfte och mål. Ett löfte indikerar att det finns någon som kommer hålla dig ansvarig ifall det skulle bli så att du bryter ditt löfte. Det antyder en negativ konsekvens, oavsett i vilken form den än skulle ta sitt uttryck. Dina egna målsättningar och förhoppningar borde ske endast med dig själv som målgrupp. Endast du kan avgöra vad du vill uppnå och hur detta ska ske. Och detta resultat kan endast mätas enligt din egna måttstock.

Att sätta upp konkreta mål öppnar för möjligheten till att lägga upp en plan med steg för hur målet ska uppfyllas, och boom, där har du dina förutsättningar för att faktiskt lyckas.

Nu när vi rett ut mina onekligen starka känslor för ett genomtänkt ordval, så tänkte jag dela med mig av mina egna mål för det kommande året!

Min absoluta favorittröja denna vinter! 499:- från Carin Wester.

Mål för 2022:

– Avsätta mer tid för mina egna fritidsintressen, något som visat sig vara oväntat svårt med en bebis, men misströsta icke, som man brukar säga! För att konkretisera tänker jag främst på dessa intressen;

  • Fortsätta träna 1-2 gånger i veckan. Skulle gärna träna mer men ska utöver studier på 100% även gå på 100%ig föräldraledighet nu i februari, så ett högre mål vore helt orimligt.
  • Läsa mer. Helst varje dag, men åtminstone varannan. Hitta nya favoritböcker, markera favoritcitat osv.
  • Prioritera mitt skrivande. Tänker åtminstone en timme i veckan, för att se hur rutinen tar sig.

– Gå in i min praktik med en positiv inställning och faktiskt våga ta plats. Det är en stor utmaning för mig att våga höras och dela mina tankar/idéer, men det var ju faktiskt just mina tankar/idéer som gjorde att jag fick praktiken, så jag vet ju att det uppskattas! Head held high.

– Sjunga karaoke framför folk. Det är min eviga sorg att jag inte har talangen för att jobba med musik, men den sorgen gjorde att jag slutade sjunga vilket blev en ännu tyngre förlust. Vill utmana mig själv till att sluta vara rädd för att folk ska hålla för öronen, lämna lokalen eller filma för att lägga upp på sociala medier som en meme som råkar bli viral. Ja, ni fattar. Läskigt.

– Prioritera mina relationer mer genom att höra av mig mer och träffa folk oftare. Min ångest har styrt mig väldigt länge, och att bli mamma blev en slags krycka för att slippa ta tag i det, och jag är redo att återvinna mitt sociala jag. Jobba på de relationer jag har som jag vill förstärka/bevara, men även våga knyta nya kontakter och skaffa nya vänner. Men att prioritera relationer innebär även att säga hejdå till de som inte vill vara i mitt liv, hur tungt det än kanske känns i stunden. Människorna i ditt liv ska vilja vara där, och du ska må bra av att ha dem där. Så enkelt är det faktiskt.

– Ta mer bilder på mig själv. Främst helkroppsbilder, något jag vanligtvis försöker undvika. Men är så himla trött på att hata mig själv, det har jag lagt alldeles för mycket tid på genom åren. Nu vill jag endast fokusera på att faktiskt tycka om mig själv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.